zandstrand

Jag känner en sån saknad. saknad efter allt. efter klassen, honom, dig.. allt!

Jag saknar mitt liv..

jag önskar att jag hade honom kvar.

kände mig aldrig ensam trots att han var flera mil iväg. Han bara fanns där, på en annan nivå.

Alla sa att de inte förstod hur vi stod ut, men vi hade det bra, vi märkte inte av avståndet!

eller.. det var så jag såg det iaf.

Sen så visade det sig att han egentligen aldrig var nöjd, och nu har det visat sig att han ännu inte är nöjd. Han vill inte ha något med mig att göra längre, det märks. och det gör ont, men jag vill bara att han är lycklig.

ibland unddrar jag om du finns där uppe och tittar ner på mig, om du hjälper mig.. eller om du ännu är sådär gulligt irriterande svartsjuk..

Ja man kan ju alltid undra!

men svar kan man inte få på allt..

Inga svar på varför han lämnade mig.

Inga svar på om du finns.

Inga svar på om jag kommer hitta någon lika bra eller bättre.

Inga svar på vem jag är.

Inga svar på livet..