zandstrand

Alla anser att jag är kaxig och känslokall, jag är inte det!

Jag vill inte gråta inför folk men jag vill inte vara bitchig heller..

Jag bryr mig om i stortsätt alla i min omgivning jävligt mycket, och nej jag bryter inte ihop i skolan eller så, jag bryter ihop själv, hemma på mitt rum, innan jag sommnar.

jag funkar så!

Jag vill inte att folk skall tycka synd om mig eller ha mig som sin lilla favorit, jag vill vara självständig, stark..

jag vill ha kommit över allt svårt, även om dom få personer som faktiskt fått lärt känna mig vet att jag inte har det så låtsas jag som det.

Jag tänker inte klaga, jag tänker inte berätta om mitt förflutna om jag inte litar på presonen.

och visst, min humor kanske är lite hård men jag menar inge illa. jag driver med folk men bara så skoj eller för att skydda mig själv ifrån att sen bli sårad.

Ger någon mig en komplimang så tar jag inte åt mig den direkt, jag antar först och främst att personen driver och sen kan jag börja ta in den.

Orkar inte skriva om mig på något annat sätt än så.. men , ungefär så är läget.