zandstrand

hur går sånt här ihop?
kärlek är både sämsta och bästa känslan.
för mig just nu är de den sämsta, gå runt varje dag och tänka på honom, veta att han finns där men aldrig riktigt kommer bli min.
käslan av att inte räcka till.
"varför skulle han vilja ha en sån som mig" DEN känslan.
ibland ser jag honom överallt, hans bild finns hela tiden där i bakhuvet.
känslan av att han är där men att jag inte når honom.
känslan att vara osynlig.
vad skall man göra?
man får väll helt enkelt bara ta konsekvenserna av att vara blyg och hålla sig i bakgrunden som vanligt.