Om bara någon hörde..

Jag ber om hjälp.. hela tiden. försöker hela tiden att skrika men ingen hör. hur fan skall man då göra?
Och med föräldrar som är så irriterade på en hela tiden så så fort man berättar hur man mår blir de bara "du får röra på dig mer"
Alla läkare säger det, och nu säger mina föräldrar samma sak.. hur skall jag kunna rör apå mig när jag blir fucking förlamad var och varrannan dag?!
Jag måste försöka stå på egna ben och måste ta eget ansvar, jag fattar det.
men hur skall JAG kunna ta hand om mig själv och min sjukdom när inte ens läkarna vet vad det är som är så fel?
Det gör ont i hela mig, om inte utsidan värker så gör insidan det.
och när ingen annan förstår så saknar jag bara mitt ex mer eftersom han alltid lyssnade.. plus att eftersom han bodde så långt borta så hade man lixom.. chans att komma iväg en stund och bara glömma..
Jag vet inte ens hur jag skall förklara den här känslan för jag är lixom inte ensam eller tom.. bara.. har ingen som förstår

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0