zandstrand

snart dags att söka gymnasium och mina nerver börjar svika.. känns som att jag tar mig vatten över huvudet?! lixom, rytmus med mina betyg? känner mig så jävla idiotisk över betygen. känns som att jag kunde gjort så mycket mer. hindrat sjukdomen eller något.. eller sjukdom och sjukdom. läkarna säger ju att det inte är något så jag börjar själv inbilla mig att dom har rätt.

fan va jag är nervös. jag vill inte söka. inte än. inte med dom här betygen!! ändå vill jag inget hellre än att komma vidare till gymnasiumet. jag drömmer om hur ansökan skall gå och jag har redan valt vilka skolor jag skall söka och kanske även låtarna till mina auditions.

Jag skall söka till Rytmus i stockholm, örebro och norrköping. skall söka sång och singer/song writer inom all 3 tror jag. sen skall jag söka kulturama i stockholm.
här på gotland skall jag söka till musik linjen på donner och även till design i visby. och hur kommer nu design in i bilden? haha.. jo jag tycker att om jag inte kan komma in på en klok musiklinje så skall jag ta något annat så jag verkligen har något klokt att luta mig emot ifall att musiken skulle svika. så kan jag läsa musik på högskola sen lixom.. inte helt dumt?

 tillbaka till rytmus; i singer songwriter skall jag söka med mina egna; My love och Levnads motiv tror jag..  tankar? -Jo, en svensk och en engelsk, en glad och en ledsen och båda finns hopp i! Men samtidigt så är jag sugen på att söka med min nya.. jag skall lägga up mina egenskrivna på youtube så snart som möjligt så kan ni kolla och säga vilka två ni tycker! Till sång linjen söker jag nog med thats all right - elvis
 
alltså.. shit. just nu är jag mitt i allt. mitt i livet. som att.. tja det stämmer ju inte men som att man gjort hälften av det man någonsin kommer att göra.. som att det rinner igenom för fort. som att jag måste hinna göra allt så fort som möjligt för sen är livet över.. lol va patetiskt det låter men känns verkligen HEMSKT.
tror jag skulle behöva en paus.
Förslag på saker som får en att koppla av?!

för övrigt så har jag ett helt ok liv. jag trivs bättre i skolan än någonsin. och jag har fler vänner än förr och lättare för att prata.. men ändå känns det som att jag är ensam.. eller.. jag känner mig inte direkt ensam men lixom.. tom? som att något saknas inom mig eller som att något saknas i familjen. jag vet inte hur jag skall förklara det. önskar någon förstod. känns som att någon hånar allt jag kämpar för ..